onsdag 27 mars 2013

SKJUT JUNSELEVARGEN, KÖP AMBULANS TILL Å SELE I STÄLLET !

"JUNSELEVARGEN" har spökat en längre tid i pressen och bland renarna runt Junsele och Åsele.

Otaliga insändare har förordat avlivning av denna vargtik, som blev av med sin make för månader
sedan.  
Tiken har flyttats söderut 4 gånger, senast för 2 veckor sedan, men hon har en benägenhet att flytta
tillbaka till sitt gamla revir, så även nu - hon har denna gången vandrat från Stockholmstrakten till
strax norr om Ångermanälven och har ej långt kvar till Junsele.

För närvarande råder tillfälligt förbud att avliva henne.

Så kommer idag ett pressmeddelande att man i 75 länder samlat 150 000 namn med upprop att vargen
skall få leva!!  glädjande, att socialministern får ta emot denna namninsamling.

Sveriges riksdag och regering har ansvar för rennäringens fortbestånd, likaså för rovdjurens utveck-
ling i vårt land. Detta leder till konflikter - den svenska vargen drabbas av inavel till exempel,

Det är angeläget, att invandrande vargar snarast flyttas till renbetesfria områden.

Vi har fullt kompetent personal att sköta såväl rennäringsfrågan som att värna om våra rovdjur.

 Mats Hägglöf

onsdag 7 december 2011

NYBYGGARE I ÅSELE LAPPMARK

Min far var kronojägare och började sin tjänstgöring inom Lomsjö bevakningstrakt, Dorotea revir, just när riksdagen fattat beslut om upprättandet av så kallade kolonat på för odling lämpliga kronoparker. Isolerad bebyggelse skulle ej längre få förekomma utan man strävade efter att få så många kolonat som möjligt inom ett begränsat område. Kolonisationen avsåg främst torrmarksodling.

Denna kolonisation pågick långt in på 1940-talet och har växt fram under stor möda. Den är som ett krig, fast det inte är blod utan svett som flyter. Sedan gammalt heter det att tre ting är nödvändiga för ett krigs förande - pengar, pengar, pengar. För en lönsam kolonisation av Norrlands mossmarker behövs också tre, absolut nödvändiga ting - diken, diken och åter diken.
Dessa så kallade krondiken sattes ut på ackord, och jag upplevde flera gånger hur min far budade traktens karlar till ett utstakat område för dikning, och de närvarande fick bjuda olika sträckor att dika för hand. Lägsta bud vann.

Men hur levdes annars livet i de grå, fjällnära stugorna, kringströdda i en vildmark, där vattenleder och otydliga snårstigar var de enda förbindelserna med en fjärran yttervärld?

Man måste först och främst göra klart för sig, att nybyggarna hade föga eller ingen tid över till att odla mark. Kunde man bryta upp till ett potatisland, fick man vara tacksam. Om inte sedan potatisblasten frös bort av tidiga nattfroster, så hade man skäl att knäppa händerna och tacka en nådig försyn. Födan till djuren hämtades genom myr-och ängsslåtter, och för de mänskliga behoven sörjdes genom jakt och fiske. Fisken torkades eller saltades ned för vinterhovet. Så gott som allt bröd var blandat med bark. Barken togs från gröntallar, hängdes på tork och maldes sedan till mjöl i särskilda mjölkvarnar. Har sett sådan i bruk.

Jakten på pälsdjur var det enda, som kunde lämna något till avsalu. Skinnen såldes vanligen i Åsele, och en färd dit kunde ta veckor i anspråk för avsides boende nybyggare. En del vandrade över fjällen till Norge med sina skinn. Det blev mest bytesaffärer - man tog i ersättning kulor och krut, garn till nät, vadmal, salt och övriga förnödenheter, som inte kunde tas ur sjön eller i skogen.

Det var ett hårt liv, som levdes i de grå stugorna, och för de svaga väntade en skoningslös undergång. Sak samma gällde samerna, för dem var det svårt att få barnen att överleva under vandringarna. Om man klarade överlevnaden, blev det en kull på 10 - 20 barn. Högst en kunde driva dåtida rennäring vidare. Följaktligen strömmade resten av kullen över till andra näringar och andra trakter. Många blev nybyggare. Men det är en lång historia, som började långt före vårt 1800-tal.

mats_hagglof@hotmail.com

BREV TILL SAMEMINISTERN

Under 15 år har jag noga följt rennäringen och rovdjursfrågor. I samverkan med zoologiprofessorn Sverre Sjölander lägger jag härmed ett förslag till framtida rennäring:

01. avliva 80 % av nuvarande stam tamrenar.

02. Hägna åtrestoden. Gårdsbruk 10 - 15 renar per enhet. Årligt stöd 300 000 kronor per enhet. Samerna kan dessutom ägna sig åt naturturism, jaktturism och fisketurism samt som " ambassadörer " besöka landets skolor och informera om ursprungsfolk.

03. Återinplantrera fjällren och skogsren.

04. Lägg jakttid på vildren.

mats:hagglof@hotmail.com

måndag 28 november 2011

VITAMINBRIST PÅ RIKTIGT ?

Vintermånaderna innebär ett kraftigt uppsving för försäljningen av vitaminer och mineraler.Det rör sig om flera miljarder.

Idag äter varannan svensk tillskott av vitaminer och mineraler. Alla är vi kroppsbyggare, och det fins en djupt rotad föreställning om att vitaminer och mineraler är bra,

ju mera, desto bättre. Vi har en fri marknadsekonomi och det är upp till var och en att vitaminisera sin urin till höga kostnader. Vitaminer behövs endast när de saknas och det är enkelt att konstatera om man har vitaminbrist. Några mineraler och vitaminer är bevisat giftiga, till exempel järn, selen, vitamin A och vitamin D. En del kosttillskott innehåller 10 gånger dagsbehovet.

Det gör däremot inte äpplen. Ett hekto äpplen ger dig 55 kalorier sockervatten och 12 mg C-vitamin ( dgasbehovet är 80 mg ). Men livsmedelsaffärerna tjänar stora summor på äpplen. Därför är de bland de första som möter Dig vid entrén.

mats_hagglof@hotmail.com

onsdag 23 november 2011

STÖRRE RENAR NÄR SNÖN DRÖJER

" Sveriges heliga kor får vistas på allmän landsväg uatn reflexer, och det kostar försäkringsbolagen över 50 miljoner årligen ".

Ju kortarte vinter, desto bättre för renarna. I år har renarna kunnat beta snöfritt någon månad iängre än normalt, vilket gör att de växer mer.

För stora hjordar och överbetning gör att till exempel tvillingfödsel går omkull. Naturvårdsverket har satt sändare på tvillingkalvar, och det visar sig att tvillingarna ej lever till ettåsrdagen.

Hägna renarna och mycket är vunnet, bland annat kan djuren förädlas med bättre avkastning som följd. Likaså minskar antalet rovdjursrivna renar drastiskt.

I Svertige konsumerar vi 74 kilo kött per person och år, 36 kilo gris och 14 kilo fågel, resten nöt inklusive kalv. Detta är möjligt bland annat tack vare omfattande djurförädling. Mjölkproduktionen per ko har mer än fördubblats av samma skäl. Sveriges renskötare producerar 4 hekto kött per person och år och rennäringen skulle omedelbart upphöra om den konkurrentutsattes - minst 300 miljoner årligen i statsbidrag. Kalkonuppfödarna producerar 8 hekto per person och år och får inga 300 miljoner.

Sveriges heliga kor får vistas på allmän landsväg utan reflexer, och det kostar försäkringsbolagen drygt 50 miljoner kronor per år. Tillkommer väntetid och personskador.'

m,ats_hagglof@hotmail.com

lördag 19 november 2011

MOTVIND FÖR VINDKRAFTEN!

Allt eftersom vindkraften byggs ut, växer motståndet hos ortsbefolkningen.

Mattias Gradén, boende i Falun, har i sin litentiatavhandling studerat tre kommuner i Dalarna och befolkningens inställning till vindkraften. I dessa kommuner, liksom i Västerbottens inland, växer protesterna mot de planerade vindkraftverken. 250 personer runt Stöttingfjället har skrivit på protestlistor som kräver att kommunen använder sin möjlighet att säga nej till vindkraften och stoppar planerna på fortsatt utbyggnad.

Att som nu sker i Sverige - att lägga ner mångmiljardbelopp på en utbyggnad av vindkraften med alla dess kända negativa konsekvenser för människor och djur, för arbetstillfällen och intäkter i turistnäringen, för naturen och miljön, med dess oerhört kostsamma krav på nya nödvändiga elanslutningar, utan att detta gigantiska investeringsprogram gör någon egentlig nytta för landets elförsörjning - ter sig som ett fullkomligt absurt slöseri med sahällets, industrins och hushållens pengar.

Detta slölseri pverkar det ekonomiska utrymmet för angelägen forskning om bättre alternativ för ny kraftproduktion, ökad energieffektivisering och angelägna förbättringar av till exempel överföringskapacitet fån norr till söder.

mats_hagglof@hotmail.com

måndag 14 november 2011

TILLVÄXTHORMON INGET DOPNINGMEDEL

Tillväxthormon ökar vare sig prestation eller muskelmassa! En ny studie vid Sahlgrenska akademin vid Göteborg omfattar 30 unga, vältränade och friska göteborgare.

Varje dag i en månads tid fick 20 av dem en spruta med stora doser tillväxthormon. De andra tio trodde också att de fick tillväxthormon, men det var koksaltlösning. Försöksledaren visste ej vem som fick vad. Tester sedan visade sedan att alla presterade lika bra.

Enligt läkaren Christer Ehrnborg är det omdebatterat om tillväxthormon ger någon dopningeffekt eller om det rör sig om en masspsykologisk effekt. Studien, och flera andra, pekar på att man inte blir en bättre atlet genom att ta tillväxthormon.

I skrivande stund har en elitåkare på sktidor tillhörande finska landslaget fastnat vid en dopingkontroll - han har tagit just tillväxthormon, som på svarta marknaden kostar skjortan!

Mats Hägglöf
mats_hagglof@hotmail.com